Från Wikisource, det fria biblioteket.
Och, när grafvens klockor slå,
Hon åt jorden äfven då
Telningen förtror.
Och af plantan, ung och späd,
Se! det blef ett myrtenträd:
Emot ljuset opp
Höjer kronan, dunkelgrön,
Sina armar små, så skön,
Som ett barndomshopp.
Moder! ja, ditt hjerta vet
Tyda gåtans hemlighet:
Skall ditt barn ej så
Fostras opp i Englars vård,
Att i himlens myrtengård
Lifvets krona få?
|
