I fordomtid, kring land och haf,
En Pilgrim drog från Norden;
Ett krucifix, en vandringsstaf
Hans rikdom var på jorden.
Han bad med tro, med ödmjuk dygd
Om guld, båd’ när och fjerran:
En Kyrka, i sin fosterbygd,
Han helga vill åt Herran.
Den rena viljan, hvar han kom,
Blef hörd af christna bröder;
Och snart i konstens land, i Rom,
Hans själ af andakt glöder.
Sanct Petri väldiga kupol
Sig för hans öga höjer,
Der söderns fulla morgonsol
På seklers ära dröjer.
Af salig bäfvan hjertat skalf
Då bönens fromma sånger
Sig höjde emot templets hvalf
Vid helig bot och ånger.
Liksom de klara stjernors här
Guds rika tanka målar,
Så skimra konstens bilder der
I minnets brustna strålar.
