Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/227

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 221 —

En källa der ur djupet sprang,
Så klar som stjernesalen.
Hon hviskar än, båd’ dag och natt,
I jemn och stilla susning:
”Så slog hans hjerta, lugnt och gladt,
Mot evighetens ljusning.”

Der Romfar himlens englar såg
I dödens stund förtroligt,
Nu leker källans blåa våg
Med blomstren små, så roligt.
Från polen åter solen far
I bleka vinterstrålar;
Men Romfars Källa, alltid klar,
Ett Helgons oskuld målar.