Hvar näktergalar tona
Och dadeln vinkar purpurklädd,
Der skuggar cederns krona
Hans tält, vid Jordans rosenbädd:
Der österns fagra Tärna
Nu Alriks dyrkan är;
Och lik dess middagsstjerna
Hon strålar, men förtär.
Hvad hår, i mörka vågor,
Kring elfenbarmen vekt sig smög
Hvad blick, i vällustlågor,
Ur svarta ögat glödgad flög
Hvad dunkelsköna bågar,
De stolta ögonbryn,
Då Sultaninnan rågar
Åt Riddarn segrens vin!
En Pilgrim kom till hären,
Hans valfart öfver hafvet gått;
Bland skimrande gevären
Han sökte Riddar Alrik blott.
I liljehvita handen
En furustaf han bar;
Det sågs, från högre landen
Hans rena sinne var.
Hans smerta vext sig döljde
I vida kappan dunkelgrå,
Och pilgrimshatten höljde
Det blonda håret; ögats blå
Log sorglikt, likt azuren
Bland moln en månskensqväll,
