Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/256

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 250 —

Dånar, liksom Thor,
Utför klippans barm;
Snön, bland skyars dans,
Smyckar hennes krans.

Som en vildren, snart
Forssen, på sin stråt,
Drar min gosses båt
I sin klippefart;
Bäst, som sol’n gått opp,
Uppfyldt är hans hopp.

Böljans rädda barn
Stimma i sin lek;
Under sluga svek
Kastar han sitt garn:
Ty hans öga vet
Böljans hemlighet.

Mycket nog jag kan;
Vall med renar gå,
Bryta rötter små,
Binda korgen grann —
Sådant arf jag blott
Af min Moder fått.

Klättrande hon gick,
Då jag liten var,
Mig på skullran bar;
Och min späda blick
öfver molnens våg
Goda andar såg.