Från Wikisource, det fria biblioteket.
Genom dal och fält
Till min gosses tält.
Långt från guld och prakt,
Aldrig lås och jern
Voro kojans värn;
Enfald är dess vakt:
Klippans väggar nå
Opp till himlen blå.
Kommer nödens qval
Till vårt lilla fält,
Flytta vi vårt tält
I en annan dal.
Sparfven har, som vi,
Gröna torfvan fri.
|