Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/262

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 256 —

KAMPEBERGET.

                På klippornas hall
                Vid hundarnas skall
        Den glädtiga Jägaren ilar;
Och först i skymningens dimmiga flod
        På Kampeberget han hvilar.
                Det höjer sig opp
                Öfver skogens topp
        Ett minne från forntida-fejden,
        Och ser, som en jätte, kring nejden.

                Med flämtande bröst
                Och gnisslande röst
        Mån’ stöfvarne villbrådet funnit
De hejda sitt lopp, liksom spåren i hast
        Inunder en stenhäll försvunnit.
                Till furornas rot
                Med brådskande fot
        De krafsa bort måssan och sanden,
        Och slicka sin herre på handen.

                ”Hvad gömmer den sten?”
                Sad’ Jägarn, och re’n
        Till spaning han lutar sig neder;
Men dagen är släckt, och när flintan gett eld,
        Han kappan på måssbädden breder.
                Då bössan han har,
                Och hundarnas par
        Vid sidan som spejande vakter,
        Han fruktar ej andarnas makter.

Från