Den här sidan har korrekturlästs
När månens gyllne skifva glimmar,
Som lampan i ett graf-kapell.
Der kämparne i segerskruden
Ha’ somnat in på ärans sköld:
Med Herculsklubban, lejonhuden[1],
De värna sig mot glomskans köld.
På Carlars thron en hjelte vakar,
Än örnen lik på alpens topp,
Som klyfver skyn och glad försakar
Den däld, der vårens sol rann opp,
Att målet nå vid polen höga.
En gång, till lön för hvad han gaf,
Välsignande skall Sveas öga
Bland sina Carlar se hans graf.
- ↑ Se Carl den Tolftes Sarcophag.
