Syntar. Verber. 98 anwand sssom rent patzivum, t. ex. i Feruß»lem var v»ln B»m»n2ut!t, i llulku sarin hva6tluß Bnm ollr»8 B^ullln. I^»nll «llulu ineh l»Fum l)v^»8; detta ordspråk, hwilket afwcn svi rekommer i Norska lagar, umyckes der med impersonel. acti vum, naml. ineV loFUiu «li»! lnnll (accusativ) lIVFF^a. Deremot anwandes i FormNorskan formen «k s-8t) al. drig utan såsom refiexiv eller reciproc. Men den uttrycker ej en dast det accusativiska resteriv.' eller reciprocal-objettet, utan afwen det dativiska; t. ex. broeVr munu !)6l^»»l^ (inte»' «e <iinl,'oa> ol« »t lionum ver^»Bli («ibi in^l'ee»n nio^tent «^e^^e)j su errunll (): er mer) lil«u, det ar mig en lindring; lre^t erumll tunFu »t l,rwr2, det ar mig swZrt att rora tuugan. 96. Accusativ us cum infinitivo ester verba sentiendi och declarandi ar mycket allmant; t. ex. ask veit ell stauka, lraxinum «cio 8l»re. , §. 97. Conjunctivet begagnas i Fornnordiskan pa wan ligt wis, der uttrycket ar obestamdt, synnerligast i afhangiga satser och ester wista coniunctioner, såsom »t, oaktadt, et, «f, om, och der man uttrycker en on ska n eller befallning; t. er. H6»t Bya vserl, oaktadt s^ wore; vll6» ell »t^ jag wille gerna, att o. s. w. Ofta, i synnerhet i F..-Sw., finnes prsss. eller prZet. conj. Utan conjunction, der det kan ofwersattas med om> i fall, o. a. d., t. ex. vltrin allir rettvisir, ha e^ l»^a vib, wore alla rattwisa, ds behofoes icke lagar. §. 98 . De rena tranfmva verberna styra accusativen. Dock finnas i Fornnordiskan manga verber, uttryckande att satta nsgot i fart, bringa nagonting i rorelse, hwilka nu mer aro transitiva, men i Fornsprsket woro intransitiva och endast tillkannagsfwo den handlande personens subjectiva werksamhet; alla dylika verber hafwa derfore det i rorelse satta tinget i dativus instrumentalis, t. ex. Kast», i Fornnordiskan endast: gora en kastande rorelse med armen, derfore kasta en sten — kast» Bteini (kasta med stenen). Aswensa le^», sliuF») t.
