stungna eller punkterade runorna blifwit infördt, gick ᚮ öfwer till att beteckna O och skrefs då alltid ᚮ aldrig ᚨ.
§ 137. Runmynderna indelades i trenne sa kallade ættir, eller afdelningar, fem i hwarje afdelning, eller, der ᚮ räknas med, sex i första, fem i andra och tredje afdelningarne. Dessa afdelningar benämdes efter första runan i hwarje afdelning sålunda:
1. Frëys (Frøs) ætt: ᚠᚢᚦᚨᚱᚴ.
2. Hagls ætt: ᚼᚾᛁᛅᛋ.
3. Týs ætt: ᛏᛒᛚᛘᛦ.
På denna indelning grundades en art af chiffre-skrift, derigenom att man i stället för sjelfwa runan satte en figur, hwilken på en gång angaf ätten, hwartill runan hörde, och runans plats i ätten. Så t. ex. satte man i stället för ᛁ ett tecken, som angaf N:o 3 i andra ätten, ett verticalstreck med 2 småstreck på ena, 3 på andra sidan; en fisk med 2 ryggfenor, 3 bukfenor o. a. d. [1].
§. 138. Sedan Latinska alphabetet blifwit allmänt kändt, och man blifwit wan wid att kunna uttrycka ljuden noggrannare, wille man icke heller i runskriften sakna denna noggrannhet, och man uppfann sålunda de stungna eller punkterade runorna, genom hwilkas införande man werkligen fick hwar och en Latinsk bokstaf (utom Q och Z) representerad af en runmynd. Det sålunda förökade Latinska runalphabetet är:
ᛆ ᛒ ᛎ ? ᛑ ᛂ ᚠ ᚵ ᚼ ᛁ ᚴ ᛚ ᛘ ᚿ ᚨ ᚮ
A B C D E F G H I K L M N O
ᛔ ᚱ ᛋ ᛌ ᛐ ᛏ ᚢ ? ᚤ ᛦ ᛅ ᚯ
P R S T UV X Y Æ Œ.
Men dessa runor anwändes blott såsom de motswarande Latinska bokstäfwerna, och inscriptionerna, der de begagnas, äro derför endast att anse, läsa och uttyda såsom woro de skrifna
- ↑ Se Liljegrens Runlära, Cap. 6.
