stungna eller punkterade runorna blifwit infördt, gick ᚮ öfwer till att beteckna O och skrefs då alltid ᚮ aldrig ᚨ.
§. 137. Runmynderna indelades i trenne sa kallade
ættir, eller afdelningar, fem i hwarje afdelning, eller, der ᚮ
räknas med, sex i första, fem i andra och tredje afdelningarne.
Dessa afdelningar benämdes efter första runan i hwarje
afdelning sålunda:
| 1. | Frëys (Frøs) ætt: | ᚠᚢᚦᚨᚱᚴ. |
| 2. | Hagls ætt: | ᚼᚾᛁᛅᛋ. |
| 3. | Týs ætt: | ᛏᛒᛚᛘᛦ. |
På denna indelning grundades en art af chiffre-skrift, derigenom att man i stället för sjelfwa runan satte en figur, hwilken på en gång angaf ätten, hwartill runan hörde, och runans plats i ätten. Så t. ex. satte man i stället för ᛁ ett tecken, som angaf N:o 3 i andra ätten, ett verticalstreck med 2 småstreck på ena, 3 på andra sidan; en fisk med 2 ryggfenor, 3 bukfenor o. a. d. [1].
§. 138. Sedan Latinska alphabetet blifwit allmänt kändt,
och man blifwit wan wid att kunna uttrycka ljuden
noggrannare, wille man icke heller i runskriften sakna denna
noggrannhet, och man uppfann sålunda de stungna eller punkterade
runorna, genom hwilkas införande man werkligen fick hwar
och en Latinsk bokstaf (utom Q och Z) representerad af en
runmynd. Det sålunda förökade Latinska runalphabetet är:
| ᛆ | ᛒ | ᛎ | ? ᛑ | ᛂ | ᚠ | ᚵ | ᚼ | ᛁ | ᚴ | ᛚ | ᛘ | ᚿ | ᚨ ᚮ |
| A | B | C | D | E | F | G | H | I | K | L | M | N | O |
| ᛔ | ᚱ | ᛋ ᛍ | ᛐ ᛏ | ᚢ | ? | ᚤ ᛦ | ᛅ | ᚯ |
| P | R | S | T | UV | X | Y | Æ | Œ. |
Men dessa runor anwändes blott såsom de motswarande Latinska bokstäfwerna, och inscriptionerna, der de begagnas, äro derför endast att anse, läsa och uttyda såsom woro de skrifna
- ↑ Se Liljegrens Runlära, Cap. 6.
