och erkänd orthographi, återstår ännu för Forn-Svenskan att uppnå, och, likasom planen med närvarande skrift i det hela — som förut sagdt — är att försvara åt Forn-Svenskan hennes plats vid sidan af Forn-Norskan, så har jag äfven i denna speciela orthographiska rigtning försökt att bringa henne på hennes rätta ståndpunkt. Saken är, att här allting måste ske på en gång, icke småningom. Jag hyser derföre icke den mening, att, de märkliga Forn-Sv. eller Forn-N. codices utgifvas, orthographien skall förändras, ty dylika upplagor äro egentligen bestämda för språkforskarne; de skola för dem, som ej dagligen kunna gå till sjelfva handskrifterna, uppfylla dessas plats, och det aldrabästa vore, om man hade kunnat utgifva dem i facsimile, emedan äfven sjelfva felen äro upplysande. Men begynnaren måste dock lära reglorna förr än undantagen; han måste hafva analogien i hufvudet förr än anomalierna[1]. I läseböcker för begynnare, i alla editioner, der det kommer an på innehållet, ej på bokstafveringen (likasom i schol-upplagor af Latinska auctores), och förnämligast i ordböcker, måste en normal-orthographi ovillkorligt följas. Det rätta, normala, ligger i centrum; det orätta, anomala, deremot oscillerar i peripherien. Man måste veta, hvar centrum är; misstager man en punkt i peripherien för en
- ↑ Äfven den lärda språkforskaren Kemble antyder rigtigheten af denna method, emedan han i företalet till sin upplaga af Beóvulf, p. xxiii och xxiiii, uttrycker sig sålunda: ”All persons who have had much experience af anglosaxon manuscripts know how hopelessly incorrect they in general are; when every allowance has been made for date and dialect, and even for the etymological ignorance of early times, we are yet met at every turn with faults of grammar, with omissions or redundancies of letters and words, which can perhaps only be accounted for by the supposition that professional copyists brought to their task (in itself confusing enough) both lack of knowledge and lack of care. A modern edition, made by a person really conversant with the language which he illustrates, will in all probability be much more like the original than the MS. copy, which, even in the earliest times, was made by an ignorant or indolent transscriber.
