Också finner man derföre ett och samma ord med detta af I bildade E skrifwet på alla tre sätten, t. ex. Conjunctionen er eller es på de äldsta runstenarna is, sedermera ias, ändtligen es. Så ock spill, spiall, spell.
Som Forn-Swenskan, i det hela taget, hwad ljudläran beträffar, intager ett äldre stadium i språkutwecklingen än Forn-Norskan, finner man i den förra mycket ofta IA, der Forn-Norskan har E, och är detta täta bruk af IA till och med ett kännemarke för Forn-Swenskan; t. ex.
| F.-Sw. | siax. | F.-N . | sex. | (urspr. | six eller sihs.) |
| — | stiala. | — | stela. | ( — | stila.) |
| — | iak. | — | ek. | (ik.) |
Rent E, bildadt af I, förekommer deremot mycket mer sällan i F.-S. än i F-N.; dock finnes ett ord, der det motsatta är fallet, eller der Forn-Swenskan har E, Forn-Norskan IA. Detta är ordet iafn, eller iamn (urspr. ifn ell. ibn, Tyska eben), dock endast i sammansättningar, der detta adjectivum bildar förra delen af det sammansatta ordet. T. ex. emgóþr, f. jafngóþr ell. iamngóþr. Forn-Norskan känner endast formen jafngóþr; jemf. dock §. 22.
Anm. 1. Egentligen lär också O wara bildadt på detta sätt af U — UA — O; men formen UA förekommer aldrig, rimligtwis af den orsak, att ursprungliga U:et nyttjas oftare än O. Analogien af den i nordiska språken så wigtiga och genomgripande, men icke förrän af J. Grimm rätt utwecklade brytningsläran inhemtas aldrabäst i Gotiska språket, der I och U äro oförändrade utom före h och r, der de alltid brytas, I till AI, U till AU (prononcerade e och o). T. ex. stilan, F.-S. stiala, F.-N. stela, men bairan (för biran), F.-S. och F.-N. bera; haurn (f. hurn) F.-S. och F.-N. horn. I Anglosaxiskan brytes i ofta till eo, t. ex. leoht f. liht; beorn f. birn (wårt björn).
Anm. 2. Med dessa ursprungliga E och O, eller brytningsvocalerna, måste icke bi-vocalerna Ë och Ö, hwilka blott äro omljudsformer af A, förblandas. Se nedanf. §. 4.
§. 3. Hufwudvocalernas indelning. På detta sätt förekomma alltså 5 hufwudvocaler, A, E, I, O, U, af hwilka dock, till följe af det ofwan utwecklade, endast A, I, U äro primära, E och O secundära; det förra i etymologiskt
