16 Ljudlara. Cons. uttal och forandringar. egentlige» stssr det i detta fall for V (un) och varierar of ta i handskrifterna dermed. Framfor n uttalas lnastan som lz eller som ett medelting mellan »n och li, t. er. uaku, uttal. namn, n»lin. li fore l och n uttalas i F.-N. som 5; t. er. varla, l. v»^l»; llorN) l. uo^u. l^ fore l uttalas i F.-N . pa samma satt; uollr, l. u«slr; ull, l. u^l. fore n och efter en lang vocal eller diphthong uttalas pa samma satt; steinn, l. stei^n; krann, l. kra^u. BtB, uttalas nara som 8s; t. er. v»tns, uests, l. V2BB, 1,088. Slutbokstafwen r efter en consonant, t. er. i konunFr, kan ej latt prononceras, utan att derwid hores ett kort vocall ljud. Detta ar i F.- N . antingen o eller u, det sista i synner het pa Island och Faroarna, der man andock skrifwer ma^ur, kttnunFur. I F. -Sw. ar mellanvocalen » eller e, hwilket ocksa ofta skrlfwes, t. er. ma^er, knnunF^r (): l^ouunF»r). la, man finner afwen i F. -Sw. och F..- N. », t. er. ma^ar. Naturligtwis har uttalet warit modifieradt af den talandes or gan, hwilken prononcerade, såsom det foll honom lattast. §. N. Om Stafwelser. Da ett ord består af fiera stafwelser, raknas alltid alla de consonanter, som folja pa en voe cal, till dennas, ej till foljanoe vocalens, stafwelse; t. er. l,»s^«, del. n»k^ -», ej l,»t - 5»; ers^ir, d. «rsss ir, icke «rf.^ir. I sammansatta ord raknas dock bokstafwer af det' sista ordet icke till det forra; man delar »rl - t»!n, icke «rft > »l^i; ,ness> ler^, icke nie^l - er^. H. 12. Consonantforan bringa r. I slutet af en stafwelse tales intet 6, utom efter l, m, 6; det andras till 5; i F.- Sw. och aldsta F.- N ., afwensom pa runstenarna, till h. T. er. urspr. kg^r) standigt ka^ir ell. s3Ail>; l»»s», pr^t. urspr. ll»lll», wanl. l»»f^a, ««fZ,». Pa detta satt ar i F.- N. och A i denna forbindelse i F.>Sw. endast en euphonisk beteckning,
