» Ljudlara. Cons. uttal och forandringar 17 hwilken lika latt kunnat uttryckas med blotta <l, som afwen finnes i en mangt» handskrifter och aldre editioner. Anm. I nagra Forn-Norsta handskrifter finne? afwen !^. m^, nZs^ eller !^> wj?, ns?. 13. Aspiraterna tZla ingen fordubbling. ss och w finnas aldrig; VY andras standigt till 6<j, t. er. rw^a, pr^t. r«6ll», icke rueßßaz llt till tt, såsom Fott f. I sterionsandelser, som borja med il, blifwer pa detta satt namda 6 oforandradt, da det foljer ester V, m, n, I; det an dras till H, da det foljer ester s, F, r eller en vocal; ester k, z,, 8, t hardås det till t, sHsom veHa, v»l>tg, «Lz,», wp. t», F6)8», F6^Bt», BVt», B<ktt»; stundom ock ester l, s. MW> l», inNlt» (): saga, tala), till skilnad frZn miVla, mlvlcla (mala). H. 14 . Combinationerna llli, IIV (llh), nuil, nuV (nnh) tslas icke i F.M., men asiimileras till ll och nn;s. gull f. FullV eller Full^, villr f. vill^r, annarr f. snn^arr ell. »nu^»rr. Deremot talas 111, n<l, s. v»l6a, vinll». Dock i sterioner, der r kommer att berora nn, ombytes detta ofta med ?>; i norn. lna^r standigt, likasa i casus as pr. annars, såsom »'6r»,', o^l-um . I gamla handskrifter finnas till och med former som B»Vr f. B»nnr, KYr (3 pers. prZes. as linn») f. t1,»,,,'. I imperativer och preterita af starka verber, der combi? nationen lcl, n<l, nz- kommer att sluta ordet, hardås «l till t; s. l,»lll», imp. l»»lt, prZLt. l,elt, och astimileras nk, nt till lill, lt, såsom 8nr»l:l.- , vatt, se nedanfore 17. I F.- Sw. sattas twarcom mycket ofta lt< och n<l afwen for ll^ nn, s. salll» f. lalla, 8»nllr f. Bannr. Detta torde klin na upvstallas som regel, om bruket icke wore mycket varierande. Forn-Swenskan forstarker icke 111, «li i imper. och prnt., t. er. uinll», u»n6, icke uatt, som F. N. Uan^a har rna handa l»enF, icke liekk; Fan^a, ka (): lanF») hafwa Fekk, lekk. Muucb, Fortt-Sw. och Forn-N. Grammatik,
