Ljudlara. Vocalforandringar. 29 slarka om lj udet eller assimilation en, har deremot ett widare område och spelar i Forn-Noroiskan en stor roll. Det fororsakas ock as ! (^') och u (v), men endast der desta forekomma i d eriv ati o n s"tillagg eller -andelser och i form af och v. Detta omljud inwerkar ock pa vocaler, hwilka eljest icke kunna forandras genom allmanna omliudet, naml. v,iochei. Slarka omljudet forandrar wid v »lill« «—i, »"7 i—f- Sl— e^. wid som allmanna omljudet. Ex. zxliiFFvr, e^. Fl»FFvr; KM, eg. H»tv. »i»l«llva, eg. senkv» eller 8«»l«vl!) Got. B>Flsv»n, Tyl ska BinlieN) intrans. VnFvi, eg. lnF^l, Tyska lnFvio. Namnet skrifwes ock luFl, eg. in^jl, med utelemnadt derivations-v eller med i stallel for v. Som Forn-Swenskan i syn nerhet ar benagen for d eriv ati on s-^, se 26, finnes ock har oftare namnet lnF, an Vnz;vi. Nam net InFl har inkommit i sednare Norska konungalangl den genom uppkallande af Swenska Konungen In^i B^ngv» f. BINFVI>, Tyska singen, pret. SNNF f. 82NFV. livezkv» f. kveillva. f. l^oil«viu. Pa detta satt kan salunda vocal-langden, §. 6, suppleras med o, och s^, uppkomna af e, ! och s^, hwilka icke fa forblandas med omljudet af », och »n samt ie tymologiskt hanseende blott kunna betraktas såsom i och ei. Således far VnglinFr, ): lnFlin^r, descendent af icke forblandas med af un^r. Det starka omljudet af i lill )s, «i lill e^, e lill cl ar all deles obekant i F.-Sw., hwilken bibehaller i, e eller e. Der emot finnes afwen har del starka omljudet af » wid v, och ar
