LMlara. Vocalforandringar. 30 detta den enda anledning, der i F.- S. n kan omljuda till o, s. ul, Understundom komma ett derivations^ och derivationslv till< sammans, såsom i de ofwanfor anmarkta exemplen 8okl:va f. 83nl«v^2, f. inFvzi. Finnes » i forutgående stafwelse, sa kan detta a icke pawerkas af mera an endera, och den an« dra far således qviescera. t. ex. da ordet FI«FFr, eg. z;l»FFvr, skall compareras, wore ratta formen FlaFFvHri. Har ljuder compa^ativet antingen lil^FFri (der v qviescerar) eller Flo^Fri (der z qviescerar). F.- Sw., som benagen for later alltid v qviescera, s. i senl^g, der ursprungl. formen ar sanl^v^. F.:N. siillkv» med qviesc. Tyska sengen) transitivum. Anm. 1 . Af starta cmljudct finnco afweu spar pa ald sta runstenarne, der ett v ar satt efter den vccal, som skall fa oniljudct, t . er. °ni a cll. zsru , cg. eller 8^'^)»; pa runstcnarnc (3^/lsi^s"!^)» Anm. Z. Dcnna benagenhet fer vocal-ahimilation yttrar sig t. o. m. sa starkt, att icke sallan ett pafcliande m har en sådan werkan cndast gcnom det deri iuncsiutna labial-ljudet, hwilket ar bcslagtadt med v. Dcrfore slutar dat. pl. af nomina pa viv, der Gotiskan har im ell. «ni. I F. - S. blifwa orden em eller ef, nema , ssm , till »m ell. .os, num», zulu (dcraf wart "son:
