nöjet bågskjutning. Men det är utom tvifvel att fotboll blomstrade äfven före denna tid. I många marknadsstäder i England och Skotland och i synnerhet i Kingston vid Themsen inställas allt arbete på fettisdagen, och ett stort parti fotboll ordnas på marknadsplatsen. — Allt går offentligt till väga och mayor’n hedras med rättigheten att börja spelet (”kick off”).
Vid första påseendet är man färdig att beklaga, att det icke finnes någon autoritet, liknande Marylebone Club, villig att granska lagarne för fotboll, och att framhålla dem så, att de blifva iakttagna på alla platser der denna lek förekommer. Det finnes knappt två skolor i England, hvilka öfverensstämma i spelets första grunder, och som icke ständigt tvista om huru leken skall tillgå. Att röra vid bollen med händerna är i somligas ögon ett kätteri och i andras en ovanlig dygd. Somliga skolor förorda att springa med bollen, under det att andra anse en dylik frihet såsom stridande mot spelets rigtiga grunder och dess framgång. I sanning, om man ser sig om vid hufvudqvarteren för fotboll i England, blir det ganska svårt att sammanjemka spelreglerna så, att de öfverensstämma med allas smak. Rugby och Eton fotboll kunna knappt betraktas såsom samma spel.
Vi hafva ett slag af menniskor, som försvara användandet af endast elfva eller högst tjugu deltagare på hvarje sida, och andra påstående att ett hundra eller så omkring betyder föga. Vi
