Sida:Fria Lekar.djvu/90

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

64

del icke behöfver någon egentlig bearbetning å sin naturliga växt, den inre bör vara mera rund och bukig.

2. Strängen göres af hampa, lin eller t.o.m. af silke; den är svår att göra, så att han blir tillräckligt stark, men detta bör icke vara afskräckande för en uppfinningsrik ungdom. Tarmsträngar anses icke lämpliga. Midten af strängen bör vara hårdt klädd (lindad) med silke eller någon annan sorts stark tråd; före och efter skjutning bör strängen efterses, och den minsta skada bör genast afhjelpas.

3. Strängning af bågen är en magtpåliggande angelägenhet, och bör kunna göras af en hvar med största lätthet (pl. 9). Derföre bör till en början bågen strängas med blott föga stramad sträng, hvilket ökas endast i mon af vunnen färdighet. Vid lämplig ställning derför fattar ena handen om bågens midt (handtaget) med bågens rygg vänd åt kroppen, dess nedre ända stödd mot innersidan af samma sidans fot, som bör vara tillbakaflyttad så, att det blir ett par fotlängders afstånd mellan båda fötterna; den andra handen skall föra strängens ögla uppåt bågens öfre ända, dervid iakttages att innersidan af handen (sjelfva handleden) under jemn tryckning skall följa bågens rygg, och samma hands tumme och pekfinger införa strängens ögla i inskärningen, under det att handen om handtaget, väl sluten till kroppen, med sitt fasta tag bidrager att tillräckligt böja bågen. Denna färdighet är mycket lätt inöfvad endast