Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
39
- nd > nn och mb > mm svarande progressiv assimilation övergått till långt “äng“-ljud) i åtskilliga dial., t. e. liugn (da. lyn) > liung (blott bevarat i liugn- > liungēldẹr ljungeld), vagn > vang vagn, ugn > ung ugn.
§ 69. Förlängning före annan konsonant inträder efter kort (eller enligt § 25 förkortad) vokal i följande fall:
- Före kons. i förlängas åtminstone l, m, n, (p,) r, s, t och þ (dh, som då övergår till dd, jfr § 57), såsom framgår av talrika, mot den fsv. normalortografien svärande, skrivningar sådana som vællia välja, fræmmia främja, synnia vägra, værria värja, æssia ässja, sættia sätta, biddia (för biþia) bedja; jfr læpia > nsv. läppja.
- Före l förlängas i många dial. åtminstone k, p, s och gh (g § 65, 6, som då övergår till gg, jfr § 54, 1), t. e. nyk(k)lar nycklar, swep(p)lar lindor, has(s)lanut hasselnöt, kæg(g)la kägla.
- Före n förlängas i vissa dial. åtminstone k, l, p, t, t. e. sōkn > sokkẹn socken, al(l)n aln, vāpn > vappn vapen, vit(t)ne.
- Före r förlängas i några dial. åtminstone k, p, t, t. e. smik(k)ra smickra, isl. hópr : hō̆p(p)ẹr hop, bæt(t)re bättre.
§ 70. Metates inträder före annan konsonant hos fl, ghl, kn, pn (som då blir mp, jfr § 66, 4) samt stundom sk, t. e. æflte > ælfte förvärvade, sighlde > silgde (se § 65, 6) seglade, vǣknte > vænkte eller vǣpnte > væmpte väpnade, bēskt > bext beskt.
§ 71. Bortfall:
- Mellan två konsonanter. Då genom synkope, avledning eller sammansättning uppstått en grupp av tre konsonanter, vilken ej tillhör de redan i enkla ord inom språket vanliga (t. e. skr, spr, str), bortfaller mycket ofta den mellersta av dessa, därest den ej
