§ 80. Förkortning av lång konsonant inträder mellan lång vokal med huvudtryck och en annan vokal med bitryck, t. e. māl(l)ø̄s mållös, flǣt(t)a flätta (men hārflætta hårfläta), ōt(t)a otta (men iūlaotta julotta), pl. sāt(t)ir såta. Likaså vid oursprunglig vokallängd, t. e. skǣl(l)īkẹr skälig, ōtāl(l)ikẹr otalig, ā(f)vita.
Böjningslära.
I. Deklination.
A. Substantivet.
1. Pl. n. -ar.
a) Maskulina.
α) Starka, dvs. med olika former for g., d. och a. sg.
§ 81. Paradigmet stavẹr stav:
| Sg. | n. | stavẹr | g. | stafs | d. | stavi | a. | staf |
| Pl. | „ | stava(r)[1] | „ | stava | „ | stavum | „ | stava |
Så gå bl. a. flerstaviga stammar på -dōm-, -ing-, -ung-, -lēk- och -naþ- (dessa dock med g. sg. på -ar i stället för -s) samt de flesta enstaviga, t. e. — ordnade alfabetiskt efter den stamslutande konsonanten — kambẹr (pl. kambar) kam, kwældẹr (g. kwælz, pl. n. kwældar) kväll, hundẹr (g. hunz, pl. n. hundar) hund, garþẹr (g. garz) gård, sangẹr (g. sanx) sång, daghẹr (g. dax) dag, stokkẹr (g. stox) stock, dal (dvs. dall; pl. dalar), baldẹr (g. balz, pl. n. ballar) el. boldẹr boll, karl (av *karll; g. kars, varav — och av sammansättningen kar(l)maþẹr karl — i y. fsv. stundom n. kar), gambẹr (pl. gamar, y. gammar) gam, stēn (dvs. stēnn; pl. stēnar), mundẹr (g. munz, pl. n. munnar) mun, botn (av *botnn) botten, þiūr (dvs. þiūrr; pl. þiūrar) tjur, akẹr (av *akrr; pl. akrar) åker, ās (dvs. āss, liksom ock i g.; pl. āsar) ås, vas (dvs. vass; pl. vassar)
- ↑ ( ) anger alternativa former.
