sjelf företagna vida vigtigare rörelser[1]. Gustaf Horn var gift med Kristina, Axel Oxenstiernas dotter.
Henrik Tott, gift med Erik den fjortondes dotter, Sigrid Wase, hade efterlemnat en son vid namn Åke, hvilken under Gustaf Adolfs regering vann mycken ryktbarhet. Han var af ett häftigt och tilltagset lynne samt utmärkte sig redan under studentåren som en bland Messenii mest handfasta och djerfva anhängare i de ofta våldsamma oroligheter, som vid högskolan föreföllo mellan denne professor och Johannes Rudbeck. Samma sinnelag medförde han till kriget, der han visade ett mod, som icke skyggade för någon fara. Gustaf Adolf kallade honom Snöplogen, som skulle plöja vägen för de andra och nyttjade honom som sådan. Åke Tott upphöjdes till general vid rytteriet och till riksråd; men väckte ofta konungens missnöje genom öfvermod, ofördragsamhet och sitt ohejdade lynne. Föga bättre var han anskrifven hos fruntimmerna och fick ett par korgar, innan han slutligen lyckades erhålla Abraham Brahes yngsta dotter, Kristina.
Herman Wrangel, hvilken under Karl den niondes tid blifvit upptagen som svensk medborgare, utförde flere betydliga bragder och upphöjdes slutligen till riksråd och fältmarskalk. Till lynne visade han dock mycken likhet med Åke Tott, med hvilken han också stundom hade ganska obehagliga uppträden. Under preussiska krigen gick det en gång så långt, att de utmanade hvarandra på envig. Gustaf Adolf hade vid lifsstraff förbjudit alla dylika bragder, hvilka han i sjelfva verket aldrig kunde tåla, ehuru sjelf i yngre åren dertill stundom förledd. De båda herrarna djerfdes dock att, i förlitande på sina generalsembeten göra ett försök. Händelsevis blef konungen om alltsammans underrättad, och tog sina mått och steg i förhållande derefter. De tvenne kämparne infunno sig på bestämd tid och ort, men blefvo icke litet förvånade att
- ↑ Brah. Fol. 180. Gustaf Adolf till Gustaf Horn. Riga d. 6 Okt. 1625. Stockholm d. 6 April 1628. J. De la Gardie till Gustaf Horn åren 1627—1632.
