Sida:Gustaf II Adolf.djvu/177

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
169
TRETTIOÅRA-KRIGETS BÖRJAN.

lemnade snart alla ärender uti Ferdinands hand. Denne visade genast den mest uppenbara väld. Enligt Böhmens besvurna privilegier skulle ämbetena delas lika mellan båda bekännelserna och hvars och ens gudstjenst lemnas ostörd. I fullkomlig strid mot dessa medgifvanden började Ferdinand att från alla sysslor utesluta protestanterna och lät endast på svepskäl borttaga tvenne deras kyrkor, den ena i Prag, den andra i Braunau. Folket knotade. Flere bland österrikiska husels. bästa vänner rådde till försigtighet till och med gamle Matthias sjelf; men Ferdinand var och förblef obeveklig.

Böhmiska folket, från ålder fritt och sedan hussitiska krigen vandt vid att försvara sin frihet, kunde icke lida en sådan behandling. Serdeles blef den mägtiga och för det mesta protestantiska adeln uppbragt; äfven dervarande katolikers stolthet kände sig i och med fäderneslandet förfördelad. De samlades af alla bekännelser och till stort antal uti Prag, högljudt klagande öfver Ferdinands våldsamheler i allmänhet, och enskildt öfver hans förnämsta anhängare inom böhmiska rådet, nemligen de tvenne herrarna Martinitz och Slawata, Den 23 Maj 1618 gick grefve Henrik Matthias von Thurn, åtföljd af flere böhmiska ädlingar och krigare samt en stor folkskara, upp till slottet och inträdde i den sal, der de kejserliga rådsherrarna voro församlade. En af böhmiska herrarna framställde folkets missnöje öfver de begångna olagligheterna, och förklarade, att böhmrarna icke utvalt Ferdinand i den afsigt, att han skulle blifva envåldsherre och de sjelfva slafvar. De anhöllo derföre, att Ferdinand måtte ändra regeringssätt; eljest, nödgades de sjelfva ändra regent. Rådsherrarne sökte med fogliga svar stilla de oroliga, men dessa vände nu sina beskyllningar mot Martinitz och Slawata enskildt. Då dessa ville försvara sig, utbrast en annan af herrarna: Hvartill behöfs så mycket omständigheter? Låtom oss efter gammalt böhmiskt bruk vräka dem ut genom fönstret. Sagdt och gjordt. Lobkovitz, en af de ifrigaste böhmrarna, sprang rakt på Martinitz och fattade hans händer, några andra fötterna,