Sida:Gustaf II Adolf.djvu/206

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
198
WALLENSTEINS AFSÄTTNING.

riksdagen i Regensburg; men mången trodde sig i denna åtgärd finna ett försigtighetsmått af Ferdinand, som redan då skulle hafva förutsett sakens utgång. Nu var Wallenstein verkligen uti Schwaben. För att, så vidt som möjligt, genom sättet mildra det stötande uti sjelfva saken, uppdrog man åt tvenne af hans ifrigaste anhängare, Questenberg och Werdenberg, att öfverlemna den obehagliga underrättelsen. De skulle, hette det, med lämpliga och goda skäl förmå hertigen att afstå från sin fältherreplats och tillika försäkra honom om kejsarens fortfarande ynnest.

Redan förut hade Wallenstein genom sina spejare fått del af det fattade beslutet och i anledning deraf med stjerntydaren Seni noga öfverlaggt om hvad göras borde. Denne sednare rådde honom att foga sig efter omständigheterna; samt lofvade tillika en lysande upprättelse och en ny, mera ärofull bana. Det säges, att Wallensteins handlingssätt af detta råd hufvudsakligen bestämdes.

De båda kejserliga sändebuden inträdde, icke utan en -viss oro öfver utgången af detta vådliga värf. De började med en lång och vältalig förberedelse. Wallenstein afbröt dem straxt i begynnelsen, tog från bordet en med stjernkretsar öfverritad tafla, visade den och sade: I kunnen, mina herrar, genom dessa teckningar finna, att jag af stjernorna redan förut känner edert uppdrag. Denna höga vettenskap visar mig också, att bajerska kurfurstens ande helt och hållet beherrskar kejsarens, hvarföre jag icke heller tillräknar denne sednare min olycka. Dock gör det mig ondt, att den furste, som jag mot främmande fiender och inhemska uppror så troget försvarat, nu i nödens stund lemnar mig sjelf utan beskydd. Dock är jag beredd att äfven nu lyda min kejserliga herres vilja. Sändebuden mottogos för öfrigt med lysande högtidligheter och erhöllo vid afresan dyrbara skänker. Tillika lemnade dem Wallenstein ett bref till kejsaren. Han begärde endast att blifva beskyddad mot illvilliga fiender och bibehållen vid den furstliga värdighet och de besittningar, kejsaren honom en gång som belöning tilldelat. Kurfurstarna deremot vägrade bestämdt att tillerkänna honom hertigliga