FYRATIONDEFEMTE KAPITLET.
PASEWALKS FÖRSTÖRING.
Några mil vester om Stettin vid stränderna af Ukerfloden låg staden Pasewalk, liten, men genom innevånarnes ordning och arbetsamhet treflig och välbehållen. Detta lyckliga tillstånd fick ett hastigt slut, sedan wallensteinska tropparna började besätta Pommern. Det var 1627, då de första gången visade sig utanför Pasewalk, varande blott tre fanor ryttare, för hvilka Wallenstein begärde inqvartering endast på tre veckor. De godtrogna borgrarna biföllo och öppnade sina portar. Sedan den tiden voro tre år förlidna och ändå låg den kejserliga besättningen qvar, nu mera ökad till mångdubbelt antal. Af innevånarna deremot återstod knappt en tredjedel; de öfrige dels dödades, dels flyktade. Ett gränslöst prejeri och sjelfsvåld hade här likasom annorstädes utblottat staden både på penningar och folk. Man beräknade att den uti utomordentliga krigsgerder erlaggt nära 147,000 riksdaler.
Det var efter Stettins öfvergång som kejsaren uppmanade Tilly och denne sina underbefälhafvare att hädanefter icke visa någon skonsamhet mot det till svenskarna affallna Pommern. En sådan befallning åtlyddes gerna af sådana troppar. Hela Pommern, så långt nemligen de kejserligas magt sträckte sig, behandlades på det obarmhertigaste sätt. Pasewalks öde blef likväl det sorgligaste och förtjenar att anföras såsom bevis på trettioåra krigets lynne redan den tiden.
Efter den från Tilly erhållna uppmaningen delade kejserliga öfverstarna sins emellan likasom med lottkastning de pommerska städerna. Hvar och en skulle hafva sin del att lefva af, att plundra; Pasewalk tillföll öfverste Hans Götz. Denne fordrade af innevånarne 18,000 riksdaler i brandskatt. De anskaffade en del, men
