förklarade sig alldeles oförmögna att erlägga hela summan, och den allmänna nöden och fattigdomen bevittnade mer än tillräckligt sanningen af deras ord. Men Götz förblef obeveklig. Den 31 Juli ditsände han några troppar, hvilka fasttogo borgmästaren och sjutton andra bland de förnämsta innevånarne, samt förde dem till lägret i Gartz. Belastade med tunga jernkedjor, lemnades de derstädes under bar himmel, natt och dag, i regn och storm, i smuts och hunger, och tillika mål för soldaternas våldsamheter och begabberi. Uti Pasewalk qvarlemnades en hop ryttare och knektar, hvilka på vanligt sätt skulle tvinga borgrarna att utbetala den återstående delen af krigsgerden. Knektarna fullgjorde villigt uppdraget och plågade samt tyranniserade den arma staden utan all måtta. Innevånarne i yttersta nöd sökte att åstadkomma den äskade summan, icke i reda penningar, ty sådana stodo icke mer att finna, utan i allehanda slags varor. De alldeles utblottade sina hus, i hopp att fullkomlig fattigdom, om icke något annat, skulle befria dem sjelfva och deras fångna medbröder från de rysliga förföljelserna. Så utrustades en mängd vagnar, lastade med mjöl, smör, ost, fläsk, dricka, metallsaker och husgeråd, sista lemningarna af det fordom förmögna borgerskapets lösegendom. Men dels var alltsammans otillräckligt efter Götz’s värderingspris, dels blef en stor del deraf på vägen eller till och med i sjelfva Pasewalk borttaget af hans egna officerare, under förevändning att staden bordt lemna detta till besättningens underhåll; krigsgerden deremot skulle erläggas i klingande mynt. På sådant sätt huserade de kejserlige uti Pasewalk under hela Augusti månad. Den tredje September kom underrättelse, att svenskarna nalkades. De kejserliga, för ögonblicket underlägsna, flydde genast, lemnande stad och portar öppna för svenskarna, hvilka, 300 man starka, största delen af Kniephausens folk, ryckte in under folkets glada jubelrop. Deras första omsorg blef att med borgerskapets tillhjelp förbättra fästningsverken till beskydd mot framtida faror. Men redan den sjunde September visade sig åter de kejserliga skarorna.
