Sida:Gustaf II Adolf.djvu/246

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
238
ERÖFRINGEN AF DEMMIN.

Gustaf Adolfs fordringar angående titteln och utfäste sig att årligen betala 400,000 riksdaler; Gustaf Adolf deremot att underhålla 30,000 man till fot och 6000 till häst. Gemensamma föremålet var att hejda kejsarens magt och upprätthålla tyska furstarnes sjelfständighet; hvarjemnte Richelieu uttryckligen fordrade, att fri religionsöfning skulle lemnas åt katolska staterna och neutralitet åt hertigen af Bajern.

Det öfvermod, franska hofvet vid detta tillfälle visat, efterlemnade i Gustaf Adolfs sinne ett alltjemnt fortfarande agg, som, oaktadt det inbördes förbundet, ofta nog yttrade sig; och hvaraf vi framdeles skola anföra åtskilliga exempel.




FEMTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
ERÖFRINGEN AF DEMMIN.

Sedan förbundet med Frankrike var afslutadt, qvarlemnades i Brandenburg 9000 man under Gustaf Horns befäl, för att hejda de kejserligas utfall från Landsberg och Frankfurt. Sjelf tågade konungen med 16,000 man tillbaka nedåt Pommern, för att derifrån alldeles fördrifva fienden och dymedelst trygga sig för anfall i ryggen. Det var midt uti vintern, då han uppbröt från trakten af Gartz. De sydländska tropparna betraktade med förundran och förvåning svenskarnas tåg öfver den hårdt tillfrusna och snöbetäckta marken. Det gick genom Dam och Stettin till Vor-Pommern. Lesslie jagade österrikarne från Lockenitz, Teuffel från Neu-Brandenburg, konungen sjelf från Klempenow, Treptow och Loitz, Här tillkallad han Kniephausen med 3000 man från Stralsund, och vände sig sedan mot Demmin. Denna ort ansågs som en