Sida:Gustaf II Adolf.djvu/257

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
249
FRANKFURTS ERÖFRING.

hvaremot staden lemnades till tre timmars plundring. Soldaterna begagnade tillåtelsen med största ifver och mången samlade på den korta stunden betydliga rikedomar. Så mycket möjligt var sökte dock Gustaf Adolf förekomma alla våldsamheter och lyckades i det närmaste. Ingen qvinna förolämpades; blott en borgare dödades, och detta nästan af misstag. Då soldaterna på bestämd timma icke återvände till sina fanor, skyndade konungen samt öfverstarna omkring och dref dem med hårda ord och blottad värja från plundringen. Några bland de motsträfvigaste blefvo straxt upphängda, de öfriga till varnagel. Hären förlades i staden, och åt de alldeles utblottade borgrarna lemnades spannemål att dermed föda både sig sjelfva och de inqvarlerade soldalerna.

Sedan Gustaf Adolf firat påskveckan uti Frankfurt, tågade han mot Landsberg för att begagna lyckans fart och soldaternas ifver. Uti Frankfurt lemnade han som befälhafvare Lesslie med tillräcklig styrka att hejda Tilly, i fall denne, som man förmodade, skulle infinna sig. Sjelf medförde konungen endast 2,200 man till fot och 800 till häst. Den kejserliga besättningen i Landsberg utgjorde omkring 3000 till fot och 1500 till häst, varande på en gång kärnan och sista lemningen af Torquato Contis fordna troppar. Dessförutan var Landsberg en ganska stark ort, så väl genom fästningsverk som läge, omgifvet serdeles på östra sidan af vidlyftiga träsk och många rännilar från den förbiflytande Wartafloden. Det syntes derföre mer än äfventyrligt att angripa en stad så befästad och tillika försvarad af en öfverlägsen besättning. Gustaf Adolf vågade försöket. Han medförde några bönder, hvilka åtogo sig att visa vägen genom de omgifvande träsken. Den 14 uppkastade Torstensson sina batterier, men kunde för afståndet föga uträtta. Då inställde sig hos konungen en från Landsberg varande smed, hvilken af harm öfver de kejserligas våldsamheter rymt staden med beslut att hämnas. Denne ledde svenskarna öfver de förut som otillgängliga ansedda träsken, så att de helt oförmodadt stodo ända bredvid den så kallade koskansen, ett af fästningens