Sida:Gustaf II Adolf.djvu/274

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
266
MAGDEBURGS FÖRSTÖRING.

för att gömma sig sjelfva, sina skattar samt hustrur och barn undan det hotande förderfvet.

Vid samma tid hade Tilly gjort ett lotsadt anfall mot strandsidan och derigenom ditlockat en del af stadens försvarare. Mansfeld, Pappenheims afundsman, lät denne sednare ensam löpa till storms, och låg under tiden stilla och overksam, ända till dess staden var eröfrad. Hertigen af Holstein deremot gjorde ganska djerfva, och ihärdiga försök. Men emedan grafven på hans sida var fylld med vatten, fördröjdes framstegen, så att vakten blef uppmärksam och hann tillkalla hjelp. Tvenne anfall afslogos, och det tredje skulle ej heller hafva lyckats, så framt icke Pappenheims wallonor redan genom den eröfrade staden hade hunnit dit och fallit försvararna i ryggen. Nu blefvo äfven på denna sidan vallarna bestigna och portarna öppnade. Från alla håll inströmmade soldater, och de få ännu qvarstående borgrarna nedskjötos. Klockan mellan elfva och tolf vid middagstiden var hela staden eröfrad och upplåten till plundring.

De uppträden, som nu följde, äro bland de vederstyggligaste, som trettioåra krigets, ja nästan alla länders historia kan framvisa. De rysligaste våldsamheter och brott föröfvades, utan blygsel, utan straff. Stöld, våldtägt, mordbrand och mord rasade öfverallt. Wallonerna började leken och den fortsattes ännu rysligare af de sedan insläppta kroaterna. Med de pinsammaste plågor tvingades innevånarne att framdraga sina fördolda penningar och skatter, och blefvo sedan nedhuggna utan förskoning, unga och gamla, män och qvinnor, fattiga och rika. Kroaterna roade sig att spetsa barn, att kasta dem uti lågorna, att klyfva dem längsefter i ett enda hugg o. s. v. De arma qvinnorna blefvo föremål för dubbel misshandling, först våldtägt, sedan mord; och detta utan afseende på ålder,så väl den utlofvade gumman, som det späde flickebarnet. Många valde heldre en frivillig död. En skön jungfru, som af en officer fördes med bundna händer till lägret, bad, då hon gick öfver en af broarna, att få händerna lösa för att torka ögon och ansigte. Det beviljades, och i samma