Sida:Gustaf II Adolf.djvu/277

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
269
MAGDEBURGS FÖRSTÖRING.

segern. Det påböds, att staden hädanefter skulle, i stället för Magdeburg, kallas Marienburg, till fältropets och till den heliga jungfruns ära, och jungfru Maria med barnet på armen skulle i stället för den fordna bilden i stadens sigill insättas.

Några dagar härefter utbrast af obekant anledning en häftig eldsvåda uti Tillys läger. En betydlig del deraf lades i aska, och deribland äfven största delen af det uti Magdeburg tagna bytet.

Magdeburgs förstöring väckte hela Tysklands, ja Europas deltagande; hos katolikerna glädje, hos protestanterna harm, afsky och slutligen fruktan för lika öde. De grufliga våldsamheterna blefvo till och med af de sansade katolikerna afskydda; än mera af protestanterna. En mängd ströskrifter, innehållande utförliga beskrifningar derom, kringspriddes öfver hela riket, och Tillys förut så vördade namn blef ett föremål för afsky och förbannelse.

Underrättelsen om Magdeburgs fall var ett åskslag för Gustaf Adolf. Han visste nemligen, att staden hade bort kunna försvara sig ännu minst en eller annan vecka. Den vilda förstöringen bragte honom nästan utom sig. Vid Gud, utbrast han, jag skall en gång hämnas det på den gamla korporalen, om det också skall kosta mitt lif. Många skyllde Gustaf Adolf för stadens olycka; emedan han först uppmanat den till resning, och sedan icke i rättan tid lemnat den lofvade undsättningen. För att vederlägga dylika påståenden, utgaf han en vidlyftig försvarsskrift, visande deruti, att de svårigheter och hinder, som kurfurstarna af Brandenburg och Saxen laggt honom i vägen, voro de, som egentligen vållat Magdeburgs fall; ty Gustaf Adolf hade icke tvärt emot alla krigskonstens reglor bort eller kunnat oförsigtigt tåga fram mot Elben och på en gång blottställa hela sin här och sitt företag.

Under stridens hvimmel hade administratorn Kristian Wilhelm sjelf erhållit flere betydliga sår. Han gaf sig slutligen fången mot löfte om mensklig behandling. Det hölls icke. Soldaterna öfverföllo honom med hugg och slag, afryckte kläderna och skulle slutligen hafva mördat honom,