Sida:Gustaf II Adolf.djvu/314

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
306
SLAGET VID BREITENFELD.

flygel, och Hepburn med skottarna. Sedan befallte han folket att tillbringa natten i samma ordning, som de för närvarande innehade. Derpå gick han med några förtrogne till en marketentare och uppfriskade sig med något mat, samt med en hastig och glad öfverräkning af de fördelar, protestantiska saken genom denna seger vunnit. Jag tror knappt, sade han slutligen, att en mera smickrande tillfredsställelse finnes på jorden, än den en general har efter en vunnen fältslagtning. Derpå lät han till främsta lederna framdraga en vagn, uti hvilken han tillbragte denna liksom föregående natten. Morgonen derpå, sedan säkra underrättelser inlupit att de kejserliga voro helt och hållet skingrade, tillät Gustaf Adolf sina troppar att rycka fram till lägrets plundring och fiendens förföljande. För att likväl bibehålla så mycken ordning, som möjligt, indelades det fiendtliga lägret uti vissa skiften, och hvart och ett af de segrande regementerna fick sin del att plundra. Här fanns ett omätligt byte uti guld, silfver, dyrbarheter, granna kläder, läckerheter, hästar, tält, m. m. Ingen blef lottlös; många funno så mycket, som de sedan behöfde för hela sin lifstid.

Pa fältet lågo vid pass 9000 döda; deraf 6300 kejserliga, 2000 saxare, och 700 svenskar. Bland de kejserliga märkas fälttygmäslaren Schönburg, hertigen af Holstein samt öfverstarna Blanchart, Erwitte och Baumgarten. Bland svenskorna, TeufTel, Callenbach, Hall och Damitz. Tjugusju kanoner och öfver 100 fanor och standarer blefvo segrarens rof.