Sida:Gustaf II Adolf.djvu/317

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
309
SEGRENS FÖLJDER.

över till Gustaf Adolfs lyckligare fanor, så att denne 6 dagar efter slaget hade 5000 man mera uti sin här än före detsamma. Hertigarna af Anhalt och Weimar, icke längre fruktande Tillys hämnande hand, skyndade också att sluta förbund med den segrande hjelten.

De kejserliga tropparna befunno sig i en ömkansvärd belägenhet. Hela krigshären var i början alldeles upplöst, och kringirrande soldater och smärre troppafdelningar föllo för de retade bönderna; ty från hvarje kyrktorn hördes stormklockorna, och den förut så illa behandlade allmogen iakttog med begärlighet tillfället att af sina förra förtryckare återkräfva både hämnd och byte. Tilly, nästan sanslös af sår och sorg, fördes till Merseburg, endast åtföljd af vid pass sexhundrade man. Men af fruktan för den förföljande konungen måste han straxt skynda derifrån, begifvande sig till Hall, der Pappenheim träffades med 1400 man; båda följdes till Halberstadt och har först vågade Tilly stanna och närmare eftersinna sin förtviflade ställning. Här var det äfven som han nu först på tredje dagen fick tid att egna någon skötsel åt sina sår. Han var snuddad af tre kulor och flere hugg; hvarförutan hufvudet, högra skuldran och armen voro alldeles betäckta med blånader och blodsvulster, märken efter långa Fritz och dess pistolkolf. Den gamles hufvud hade lidit så mycket, att han i flere dagar efteråt var nästan döf och sanslös. Slutligen hade äfven ryggraden blifvit skadad, hvilken olägenhet sedermera aldrig kunde öfvervinnas. Märkvärdigt nog, att med alla dessa blånader och snuddskott, hade Tilly dock icke erhållit ett enda öppet sår. Det ses, menade soldaterna, att han besitter konsten att förtrolla och göra sig hård mot alla slags vapen. — Tilly väntade, att större delen af den skingrade hären skulle uti Halberstadt samlas under sina förra fanor. Men han bedrog sig. De flesta af dessa roflystna skaror gingo med lyckan öfver till Gustaf Adolfs läger; många följde den yngre Pappenheim, andra öfvergåfvo krigets vexlande öden; endast en jemnförelsevis ringa hop återuppsökte sin gamle, men nu besegrade fältherre. Nedslagen vek han