Sida:Gustaf II Adolf.djvu/318

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
310
SEGRENS FÖLJDER.

än längre tillbaka åt westfaliska sidan för att draga till sig åtskilliga andra troppafdelningar. Den 3 Okt. förenade han sig med Fugger och Altringer. Denne sistnämnde med sina 10.000 man hade, då slaget vid Breitenfeld började, redan hunnit till Erfurt, och kunde derifrån höra dånet af kanonerna. Vid underrättelsen om den olyckliga utgången skyndade han hastigt tillbaka in uti Thüringerskogens mörka och otillgängliga hålvägar, hvarifrån han afvaktade vidare befallningar. Genom hans och Fuggers förening med Tilly bildades åter en temligen stark krigshär, hvarmed den sistnämnde tågade fram och tillbaka uti Neder-Rhenska kretsen, sökande tillfälle att med hopp om framgång kunna angripa konungen och utplåna skymfen af det lidna nederlaget. Man anmärkte dock, att Tilly från denna stund var öfvergifven af sin fordna förtröstan, liksom af sin fordna lycka, och detta i nästan alla företag, äfven de obetydligaste. Jag ser, sade han, att lyckan är en qvinna, hvilken likasom de andra gynnar ynglingarna, men vänder ryggen åt de gamla.

Underrättelse om slaget vid Breitenfeld anlände till kejserliga hofvet en qväll, då Ferdinand nyss kommit hem från jagt och skulle sätta sig till aftonmåltiden. Slawata var den, som hade mottagit olycksbudet. Man hviskade straxt till kejsaren, att bref kommit om en i Saxen förefallen olycklig slagtning. Ferdinand beherskade sin rörelse, och ingen af de vid bordet sittande kunde ana annat, än att Slawata gjort någon likgiltig anmärkning öfver jagten. Men efter måltidens slut instängde sig kejsaren med de förnämsta herrarna, och natten tillbragtes under uppsättande och affärdande af befallningar om nya krigsgerder och värfningar öfver hela riket. Alla i tjenstbart stånd varande regementer skulle tåga norrut och förena sig med Tilly, och nya ofördröjligen utskrifvas. Till alla bunds- och trosförvandter skickades sändebud med föreställningar om behofvet af gemensamma ansträngningar mot den gemensamma fienden.

Detta året var i allmänhet ganska olyckligt för kejsaren och katolska länderna. Flere af Ferdinands