Sida:Gustaf II Adolf.djvu/334

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
326
GUSTAF ADOLF I FRANKFURT.

vinna det lägre folkets kärlek. Frankfurts borgare gingo hem, alldeles hänryckta af glädje och förtjusning, då den store af hela Europa beundrade hjelten hade på gatorna stannat och med lyftad hatt och mild uppsyn sagt dem några vänliga ord. Hans stränga krigsordning ökade ännu mera deras beundran och tillgifvenhet, serdeles i jemnförelse med tillyanernas härjningar. Tvenne soldater, som begått en mindre förbrytelse, blefvo hängda, och de andra förhöllo sig ordentligt. Sjelfva jesuiterna talade från predikstolarna med loford om denna beundransvärda krigshär. — Den af några inträffade omständigheter väckta misstankan om försåt mot den älskade furstens lif stegrade som vanligt kärleken till än högre grad. Man fick nemligen vela, att sex jesuiter hade i Augsburg med liflig ed förbundit sig till konungens mördande. Detta oaktadt ville han icke använda några försigtighetsmått, och den konungsliga boningen stod hädanefter som hillills öppen för hvem som heldst. Men en afton fann vakten en okänd person gömd uti sängkammaren. Han blef fasttagen, undersökt, och befunnen vara en katolsk prest från Antwerpen, hafvande uti sina kläder en dolk undangömd. Saken väckte både uppseende och oro. Man föreställde konungen nödvändigheten att hädanefter mera vårda sin personliga säkerhet. Nej, svarade Gustaf Adolf, en konung kan icke lefva innesluten i en ask. De onda hafva ej heller magten som viljan, och förtröstan på Gud är bättre än den bästa lifvakt, Derföre anser jag icke faran så stor; ej heller förlusten, om äfven försåtet skulle lyckas. Den allvise vet nog, huru länge han vill begagna min svaga arm. Faller jag, så skall han uppväcka ett annat mägtigare och värdigare redskap. Hans stora verk beror icke af ett förgängligt menniskolif. När hans vänner detta oaktadt fortforo uti sina varningar, yttrade han med någon motvilja: Önsken i då lära mig misstroende mot försynen?

Konungens nästan underbara framgång, hans lysande anseende och den sällsporda förening af furstarnas och folkens lika lifliga tillgifvenhet föranledde snart gissningar och rykten om hemliga och högre afsigter. Konungen,