fortfor det serdeles förtroliga och vänskapsfulla förhållandet mellan båda de stora männerna. Gustaf Adolf skänkte Oxenstierna den från erkebiskopen af Mainz tagna betydliga boksamlingen, hvilken denne straxt anslog åt det då nyligen inrättade Westerås gymnasium. Fartyget, hvarpå den skulle föras öfver Östersjön, led skeppsbrott och hela den dyrbara samlingen gick förlorad.
Aderton månader hade förflutit sedan Gustaf Adolf lemnade Sverge, och med hvarje månad ökades som vanligt Maria Eleonoras längtan. Redan om sommaren 1631 reste hon öfver Till Pommern, i sällskap med betydliga förstärkningar. Hertig Bogislaus ville med baler och högtidligheter fira hennes ankomst. Maria Eleonora undanbad sig alla dylika tillställningar. Dessa sorgliga tider, sade hon, fordra snarare bot- och bönedagar, än fester och skådespel. Huru kan jag dessutom njuta något nöje, när jag derunder hvarje ögonblick tänker på de faror, för hvilka min höga gemål är utsatt. Hennes lifliga önskan att begifva sig till konungen kunde dock ännu icke tillfredsställas, emedan denne var helt och hållet upptagen af slaget vid Breitenfeld, dess förberedelser och närmaste följder. Hon besökte under tiden sin barndomsboning, Berlin, likaså Leipzig, Erfurt och flere kringliggande städer, öfverallt utmärkande sig genom en furstelig frikostighet. Ändteligen sedan Gustaf Adolf slutat rhenska fälttåget och gått i vinterqvarter, lät han tillkalla sin gemål. Från Erfurt anträdde hon resan, åtföljd af systern och under beskydd af Patrik Ruthwen med 1,200 ryttare. Vägen togs genom Thüringen och Franken, der hon öfverallt hörde återljudet af folkens, af hela Europas beundran och kärlek för hennes älskade hjelte. Så nalkades hon Frankfurt. Konungen hade ridit emot henne ända till Hanau. Maria Eleonora kastade sig till hans bröst och omslöt med sina armar den älskade. Nu, ropade hon, nu är ändteligen den store Gustaf Adolf fången. De återvände till Frankfurt, der flere dagar tillbragtes med nöjen och högtidligheter, och konungen
