Sida:Gustaf II Adolf.djvu/34

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
26
KRIGET MED RYSSLAND.

begärde sitt afsked. Konung Sigismund i Polen ville taga tillfället i akt, och sökte genom smicker och stora löften locka De la Gardie ur svenska tjensten; men denne skickade brefven jemnte ny trohetsförsäkran till sin rättmätige konung. Gustaf Adolf visste värdera en sådan man. Han öfvertalade honom att stanna qvar och for sjelf åren 1614 och 1615 till östra gränsen, för att, som han sade, af denne erfarne hjelte lära sig krigskonsten. Inom fyra år utnämndes De la Gardie till riksråd, riksmarskalk och slutligen till grefve, varande den ende som under Gustaf Adolfs tjuguettåriga regering till denna värdighet upphöjdes.

Ewert Horns död. Sedan den ryktbare Karl Henriksson Horn år 1590 fallit i onåd, tillbragte han sina sista tio lefnadsår för det mesta på arfvegodsen i Finnland, fjerran från statsärendena, endast lefvande för maka och barn. Hans söner erhöllo derigenom en ganska vårdad uppfostran. Herr Ewert, den andre i ordningen, var efter tidens sed ganska lärd. Han kände latinet, tyskan och fransyskan i grund. Lika mycket utmärkte han sig genom insigter i andra ämnen, genom redlighet, duglighet, men mest genom sin ovanliga tapperhet. Vid utförandet af de flesta krigsbragderna under ryska fejden var Ewert Horn De la Gardies högra hand. Ett aktningsvärdt förhållande herrskade mellan båda hjeltarne, och icke minsta spår af misstroende eller afund kunde upptäckas. De la Gardie erkände öppet för konung och folk Horns stora förtjenster; och då afund och förtal sökte svärta De la Gardie, var det Ewert Horn som oförskräckt och kraftigt tog honom i försvar. Det var dessa tvenne herrar och deras hjelteförbund som inhägnade Finnska viken inom Sverges gränser och för nära ett helt århundrade stängde ryssarna från Östersjön. Gustaf Adolf erkände dessa förtjenster. Då de under träffningarna vid Bronitz hade, för att bibehålla Nowgorod, blottställt sig för den öfverlägsna ryska krigshären, skref han och bad dem icke trotsa natur och öfvermagt, tilläggande: Det är mig mera angeläget om edra personer, än om hela Stora Nowgorod.