Hoppa till innehållet

Sida:Gustaf II Adolf.djvu/35

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
27
KRIGET MED RYSSLAND.

Redan länge hade Gustaf Adolf önskat tillfälle att uti dessa strider pröfva och utbilda sin egen fältherreskicklighet; men kriget med Danmark och angelägna inrikes göromål hade år för år hindrat honom; likaså rådet, af fruktan både för konungens lif och för stigande krigslystnad. Ändtligen år 1614 kom han på en kort tid öfver till hären, och hade den glädjen alt eröfra den af fienden förut återtagna fästningen Augdow. År 1615 återkom han och företog belägringen af Pleskow. Den drog länge på tiden. Besättningens styrka, sjukdomar bland svenskarna, en missgynnande väderlek och dessutom utsigterna till en förmånlig fred bevekte konungen att slutligen öfvergifva hela företaget. I början af denna belägring blef herr Ewert Horn skjuten i en obetydlig skärmytsling. Man hade om morgonen bedt honom icke påkläda den lätt igenkänliga fältherredrägten, men han satte sig öfver faran och varningen. Sjelfva striden var högst obetydlig; endast två eller tre af svenskarna föllo; men deribland Ewert Horn, till härens, konungens och hela rikets sorg och saknad. Året derpå blef han under egna segerfanor begrafven på fädernegodset Kanckas. Gustaf Adolf sjelf bevistade likbegängelsen.

Freden i Stolbowa. Det af in- och utvertes fiender så länge sönderslitna Ryssland önskade och behöfde fred, åtminstone med någon af dess tre fiender, Sverge, Polen eller Tartariet. Gustaf Adolf, som såg, att hädanefter var föga ära och ingen fördel att vinna, önskade äfven lugn på denna sidan, för att sedan med odelad styrka få vända sig mot Polen. Underhandlingarna öppnades, men gingo i början ganska långsamt. De segrande svenskarna gjorde dryga fordringar, hvilka ryssarna sökte i det längsta undandraga sig. Men emedlertid hotade på ena sidan tartarer, på andra polackar, och ryssarna måste af fruktan för så många fiender gifva vika. Den 27 Februari 1617 afslöts freden uti Stolbowa, en by icke långt från Ladoga. Ryssland afträdde åt Sverge Kexholm med dess län, Nöteborg med den delen af dess län, som låg mellan Ladogasjön och Finnska viken, Ingermanland med fästningarna