Sida:Gustaf II Adolf.djvu/60

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
52
KRIGET MED POLEN.

kärlek, som känner sig gifva, men icke erhålla, Han jollrade med henne vid lediga stunder, begåfvade henne med granna kläder och dyrbarheter, på hvilka saker han visste henne sätta serdeles stort värde. Det var också hennes högsta glädje att framträda för honom lika prydd af rikedomens och konstens, som af skönhetens behag, och derigenom locka från hans blickar och mun yttringarna af bifall och beundran.

Mången anade dock, att Gustaf Adolf skulle känna behofvet af en djupare kärlek, att bilden af den förträffliga Ebba Brahe mången gång skulle uppstå för hans saknande själ. Om så var, visste han förträffligt att dölja sina känslor. Verlden såg och trodde ej annat, än att konung och drottning kände sig lika lyckliga.




ELFTE KAPITLET.
KRIGET MED POLEN

Konung Sigismund kunde på intet sätt förmås att nedlägga sina anspråk på Sverges krona och erkänna den därvarande nya konungaätten. Han fortfor alltjemnt att kalla sig sjelf Sverges konung, och Gustaf Adolf deremot hertig till Södermanland, Nerike och Wermland, hvilka landskap varit fadrens furstendöme. Derjemnte sökte han väcka uppror medelst insmygande af öppna kungörelser, hemliga bref och förklädda uppviglare (eller polska spyflugor, som Gustaf Adolf kallade dem. Men detta var också det enda som han mägtade åstadkomma). Straxt efter Karl den niondes död, då Sverge och dess unga konung på alla sidor omgåfvos af hotande krig, hade Sigismund det bästa tillfälle att åtminstone återtaga Liffland och Estland. Det blef obegagnadt, dels genom hans egen