Sida:Gustaf II Adolf.djvu/61

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
53
KRIGET MED POLEN.

tröghet, dels genom polska ständernas ovillighet och motsägelselystnad. — De i Liffland varande svenska och polska tropparna, båda delarna till ringa antal och i dåligt skick, lågo midt emot hvarandra i fullkomlig overksamhet. Man ingick det ena stilleståndet efter det andra, och så förflöt hela tiden ifrån 1611 ända till 1617, under hvilka år det ändteligen lyckades Gustaf Adolf att afsluta danska och ryska krigen, för att sedan med odelade krafter vända sig mot Polen.

Sverge och dess innevånare önskade dock fred äfven på denna sidan, för att hämta sig efter det nära sextioåriga kriget. Äfven den unga konungen insåg behofvet deraf. Han föreslog billiga fredsvillkor, men Sigismunds fordringar voro deremot orimligt öfverdrifna, t. ex. att Gustaf Adolf skulle lemna svenska tronen åt Sigismund och sjelf nöja sig med fadrens hertigdöme o. s. v. Dessa anspråk af en furste, som icke ens kunde försvara egna gränser, väckte i Sverge både konungens och folkets harm. På Örebro riksdag 1617 framlade Gustaf Adolf dessa bevis på sina egna fredliga tänkesätt, och på Sigismunds obillighet; derjemnte bref från denne konung till hertig Johan med försök att stifta inre orolighet o. s. v. Ständerna, uppbragta öfver Sigismunds handlingssätt, förklarade, att, ehuru mycket de både önskade och behöfde fred, skulle de likväl icke undandraga sig de utlagor, som kräfdes för att tukta den inbillske och öfvermodige konungen i Påland. Så utbrast polska fejden ånyo och varade i tolf år. Dess förnämsta skadeplats var under de första åtta åren Liffland, under de återstående polska Preussen, serdeles trakterna kring nedra Weixeln.

Under åren 1617 och 1618 förekommo endast några smärre skärmytslingar, hvarefter stillestånd afslöts till 1621. Vid denna tid hade Gustaf Adolf sjelf hunnit att sluta underhandlingarna om sin förmälning, riket att hämta någon styrka. År 1621 öppnade han derföre kriget med förnyade krafter. Under åren 1621—1625 fördes det uti Liffland och Kurland. Gustaf Adolf eröfrade dessa landskap, jemnte den betydliga handelsstaden Riga, samt gjorde