Sida:Gustaf II Adolf.djvu/62

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
54
KRIGET MED POLEN.

infall i Samogitien, och besegrade polackarna uti flera träffningar. Fredsunderhandlingar kommo åter å bane. Littauerna, som fruktade Gustaf Adolfs infall, voro böjde för förlikning; men de egentliga polackarna läto af Sigismund förmå sig till motsatsen, och fredsunderhandlingarna aflupo fruktlöst.

Nu beslöt Gustaf Adolf att genom eftertryckligare åtgärder tvinga Polens både konung och folk till fredligare tankar. Han öfverflyttade kriget till Preussen, så att polackarna sjelfva måtte på nära håll riktigt få känna dess olägenheter. Tillika ämnade han bemägtiga sig alla hamnarne och således afskära fiendens handel och sjelf erhålla de betydliga tullinkomsterna. Jakob De la Gardie och Gustaf Horn skulle under tiden mot Littauerna försvara Liffland, hvilket uppdrag de äfven manligen fullgjorde.

Den 15 Juni 1626 landsteg Gustaf Adolf vid Pillau, och eröfrade ännu samma år Königsberg, Braunsberg, Elbing, Stum, Marienburg och Mewe m. fl. Under vintern återvände han till Sverge; men kom tillbaka uti Maj 1627, och tumlade om med polackarna än vid Danzig, än vid Dirschau, och hade ofelbart vunnit ganska betydliga fördelar, derest han icke tvenne gånger och på en längre tid blifvit af erhållna sår hindrad från att personligen gifva fart åt företaget. Vintern derpå var han i Sverge, men återkom 1628 i Maj. Detta år sträckte han sina eröfringar ända till polska gränsen, och hans lätta troppar svärmade inemot Warschau, utspridande oro och förskräckelse öfver allt. Konungen hade måhända med sjelfva hufvudhären kunnat åstadkomma än mera; men han följde i sina krig alltid den grundsatsen, att så litet som möjligt aflägsna sig från kusten och möjligheten att hemifrån erhålla hjelp. Påföljande vintern tillbragte Gustaf Adolf åter uti fäderneslandet, under hvilken tid Herman Wrangel vann den betydliga segern vid Gorzno. Dessa fortsatta motgångar gjorde polska ständerna mer och mer böjda för freden. Men Sigismund ville ännu icke uppgifva sina anspråk, heldst han väntade ett af kejsaren länge lofvadt understöd. År 1629 anlände också 10,000 man