Sida:Gustaf II Adolf.djvu/95

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
87
FÄLTTÅGET ÅR 1628.

blefvo af svenskarne tagne. Men den 10 Juni började ett häftigt regnande, som fortfor hela Juni och Juli månader, så att man i flera mansåldrar icke sett dess like. De i sig sjelfva lågländta och sumpiga omgifningarna blefvo alldeles öfversvämmade, så att svenskarna måste begifva sig derifrån. Några troppar blefvo till och med af vattnet på en afsides höjd omgifna, så att konungen endast med möda förmådde ditskaffa nödigt munförråd, tills folket slutligen hunnit afhemtas. Svenska hären måste af dessa orsaker draga sig söderut till det gamla lägret vid Dirschau. Danzig var för andra gången räddadt.

Med början af Augusti månad inträffade vackrare väderlek; men emedan Koniecpolsky med polska krigshären under tiden hade ankommit, kunde Gustaf Adolf i dess närvaro icke något hufvudsakligt mot Danzig företaga, utan sökte i dess ställe lägenhet att i en ordentlig träffning få mäta sina krafter med sjelfva den fiendtliga hären; men förgäfves.

I början af kriget och serdeles under Karl den niondes tid ansågo sig polackarne vara svenskarna öfverlägsna uti alla slags vapen, och de voro det också. Efter Rigas eröfring började de erkänna, att svenskarna hade gått om dem i belägringskonsten; men, på öppna fältet, mente de, skulle polackarne bibehålla sin fordna öfvervigt. Efter 1626 års fälttåg, och serdeles efter träffningen vid Mewe, måste de förnuftigare medgifva svenska fotfolkets företräde framför det polska. Efter träffningarna vid Dirschau 1627 gick det nästan på samma sätt i afseende på rytteriet, och polackarne sågo med sorg sin fordna öfverlägsenhet alldeles försvunnen. Genom sina hästars snabbhet ägde de likväl ännu ett bestämdt företräde uti öfverraskningar och det så kallade lilla kriget. Den kloke Koniecpolsky insåg allt detta, och undvek derföre på det sorgfälligaste hvarje hufvudträffning, sökande deremot att genom hunger och ströftåg skada svenskarna. Då beslöt Gustaf Adolf att tränga djupare in åt landet, dels för att i de ännu icke härjade orterna finna underhåll för sitt manskap, dels för att skrämma polackarna och tvinga Koniecpolsky till