Hoppa till innehållet

Sida:Handbok för Fiskare.djvu/136

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
138


Kräftan hyser sjelf watten inom sin kropp.

B. At fodra och göda Kräftor.

1) Man tar stora sköna Kräftor, som äro friska och icke matta, eller annars hafwa något fel, twättar dem med watten wäl rena från gyttja, mossa och annan orenlighet; lägger dem i en wattenså, som förut stått full med rent watten, hwilket nu uthälles; sätter dem derpå uti en kylig källare, öfwergjuter dem med något litet söt grädda, så at de jämt täckas deraf och kunna något röra sig deri. Dagen derpå tagas de up och beredas til mat.

Men om man ej genast skulle wilja anwända dem til mat,så måste man bortskölja den öfwergjutna gräddan, emedan den snart surnar, och kräftorna dö af syran. Man tar bort de döda ifrån de lefwande och gjuter åter frisk grädda deröfwer liksom förut. Derwid måste man icke heller förgäta at, för hwar gång grädda ymsas, wäl skölja och rengöra wattensån med friskt och rent watten.

På detta sätt kan man nu fortfara tre eller fyra weckor efter hwarandra, eller så länge man will; så bekomma Kräftorna deraf et skönt, hwitt och wälsmakande kött.

2)