timma; derefter uppstjelpes tårtan och öfwerströs med florsigtadt socker, eller glaceras tårtan med hwit glasur (se N:o 391 huru glasur göres).
N:o 630. Att från wintern till sommaren kunna förwara Hjerpar.
Färska och hwita hjerpar plockas, urtagas och torkas wäl inuti med en ren handduk, samt uppsättas som wanligt; hwarefter en kastrull sättes på elden med en half mark smör, hwaruti några hjerpar i sender fräsas, tills blott ryggarna blifwa wäl genomheta: då de upptagas, och andra iläggas, tillika med en liten bit smör. På detta sätt fortfares tills alla hierparna äro frästa, då de utbredas på flata fat, att få wäl kallna. Emedlertid skires så mycket smör, att det kan stå öfwer hierparna, hwilket sqwalpas och röres tills det blifwer swalt och tjockt som en wälling, hwarmed hjerparna öfwerösas, sedan de förut äro nerlagda uti ett djupt stenfat eller stenbunke, hwilken sättes i en iskällare, der de kunna förwaras till midsommarstiden. — I brist på iskällare, nedsättes bunken i en kopparkittel med lock, hwilken sättes på ett kallt ställe, omgifwen med is; men tillses allt som oftast om isen smälter, då ny is lägges omkring kitteln.
N:o 631. Tyska Ättiks-Gurkor.
Små Gurkor, helst af den Engelska sorten, läggas twenne dygn i saltlake; derefter upptagas de och torkas på rent linne. Sedan nedläggas de hwarftals uti en glasburk, med följande sammanblandade kryddor, att till 100 gurkor tages 4 lod
