nytt slägte af det Diatoniska och Chromatiska, som blifwit kallat Genus Diatonico-Chromaticum, hwarefter Instrumenterna skulle inrättas, och hwarom Professor Euler i en sednare utgifwen afhandling widare förmäler. Men som Musik-idkare, oagtadt all flit, måste finna den swårighet uti sitt nya slägte, at då wissa toner stämma wäl tilsammans med somliga, swäfwa de åter med andra, så hafwa de sökt hjelpa denna olägenhet genom temperaturen, i det de bjudit til, at jämka alla eller någre toner innom en octav; och således är samma temperatur, et mål ännu, som nog sysselsätter många älskare af Musiken. [1] I öfrigt, säger Baron Palmqwist, är billigt, at denna konst får namn af wetenskap, efter den nu så blifwit uparbetad, at en stor del af det, som deruti förekommer, med skäl kan bewisas.
§ 8. Närwarande 18 Sæculum blifwer således ännu mera märkeligit i wår afhandling, ty sedan man så i den ena orten, som den andra, begynte täfla i utöfningen, hafwa de fläste Europeer gjort stora framsteg i konsten, hwartil
- ↑ Härom kan ses Dan. Stråhles påfund, at finna Temperaturn i stämning för tonerne, med J. Faggots Trigonometriska uträkning: Wet. Acad. Hand. 1743 p. 281 &c. samt Hen. T. Scheffers Mathemat. jemförelse emellan Tonernes naturliga förhållande i Musiken. Acad. Hand. 1748 p. 56. At de Chromatiske toner utmärkas genom åtskillige teckn, är nogsamt bekant.
