det i synnerhet har bidragit, at många skickelige ämnen warit i åtskillige länder wäl underhållne, samt genom resor til Italien och andra ortrer märkeligen fått upöfwas, jämte det, at, wid de fläste Hof, både Kongelige och Förstelige Capell med mera fördel blifwit inrättade. Man finner således i detta tide-hwarf snart et oräkneligt antal af konstens flitige idkare och lyckelige Componister, hwilka, ej allenast hwar och en i sin ort, gjort sig förtjente, utan ock genom utgifne arbeten annorstädes wunnit heder. Italien torde dock til äfwentyrs kunna upwisa de fläste. [1] Dess Musik har i allmenhet, til närwarande tid, blifwit ansedd såsom mycket angenäm, skulle dock, efter någras mening, wara långt ljufligare och mer intagande, om den wore mera naturlig och innehölle något, som plägar kallas cantabile, samt blef tillika mindre konstig, inbunden och swår. (30) Ängelska [2]
- ↑ Af Musik. Lexicon kan närmare underrättelse ernås om de mäst namnkunnige Italienska Componister, hwilka i Alphab. ordning der upräknas, intil år 1737, nemlig. Abaco, Albinoni, Alberti, Allegri, Ariosti, Battistini, Bononcini, Gentili, Mathei, Qwerini, med flere. Såsom bekant är, hafwa i sednare tider ännu et större antal blifwit kände af sine arbeten, såsom Benchini, Galluppi, Giminiani, Gowanni, Lampugnani, Menesini, Marcello, Montanaro, Pergolesi, Rutini, Sabatini, Sartini, Tartini, Zarro. o. s. w. hwilket wore för widlöftigt omständeligen anföra.
- ↑ Uti Baron Holbergs 3:ne Epistlar, finnas
