pumparne sin tjenst, finnes ej annat medel än som förut för undvikande af torrkokning är anmärkt, neml. att skyndsamt utrifva elden och med den ånga som för tillfället finnes söka bringa lokomotiv och tåg in på något sidospår eller söka hjelp hvar helst den närmast kan finnas.
I nordliga klimat kan vintern förorsaka frysning af vattenrören, dock ej gerna under det maskinen är i rörelse och pumparne i full verksamhet, alldenstund vattnets hastighet uti rören härför utgör tillräckligt hinder. Det är således egentligen endast under längre stillastående som fara för frysning kan vara för handen, men bör säkrast och bäst förekommas genom ändamålsenligt inrättade lokomotivstallar. Eljest finnes ej annan utväg att söka skydda rören än genom lindning med halm.
De skador, hvilka ett lokomotivs öfriga maskindelar kunna vara underkastade, äro så tillfälliga och så många, att man just icke särskilt kan taga någon i närmare granskning; härtill likväl icke räknade dem, som härleda sig från slitning och icke egentligen medföra lokomotivets otjenstbarhet, ehuru det under desammas närvaro går med större eller mindre ekonomisk förlust, utan endast sådane, som förorsaka att det ej vidare kan tjenstgöra.
Dessa skador kunna träffa pistonkannor, slider, vefstakar och koppelstänger, veftappar, excenterskifvor, slidrörelsen m. m., af hvilka de förstnämnde, neml. de å pistonkannor ganska ofta förekomma i följd af den stora hastighet, hvarmed de arbeta. Orsakerna härtill äro antingen bristning af någon af dessa delar eller ock lossning eller förlusten af någon sprint, skruf, kil eller saxpinne etc. Ifrågavarande skador kunna mången gång vara af ganska svår beskaffenhet och fordra alltid en riktig reparation å verkstaden. För att emellertid så skyndsamt som möjligt kunna föra lokomotiv och tåg i
