Hoppa till innehållet

Sida:Hwasser Lokomotivforare.djvu/144

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

132 säkerhet, antingen på något sidospår eller till närmaste station, har man först att frånkoppla vefstake, excenter- skifva och koppelstänger till den cylinder, hvartill den skadade delen hör, ställa dess slid på dödpunkten, (det vill säga, så att den täcker ångkanalema till cylindern) och i denna ställning fastgöra den, äfven- som fastblocka cylinderkannan och derefter försigtigt framföra tåget med begagnande af den återstående cylindern. Då emellertid till och med förlusten af endast en så obetydlig sak som en saxpinne kan förorsaka ganska allvarsamma skador, lemnar säkerligen icke en omsorgsfull lokomotivförare något tillfälle obegagnadt, att förvissa sig om att alla delar fiunas på sina be- höriga ställen och i sitt behöriga skick. De olyckshändelser åter, som kunna tima i följd af sammanstötning eller lokomotivets afvikning ur banan, inträffa lyckligtvis icke så ofta. Orsaken till sammanstötning är att finna antingen uti af trafik- eller bantjenstemän oriktigt gifna eller alldeles ute- glömda signaler eller ock uti lokomotivförarens bri- stande uppmärksamhet på eller felaktiga uppfattning af gifna sådana. De medel lokomotivföraren har i sin hand att om möjligt undvika sammanstötning eller åtminstone förminska dess häftighet äro: först att fullkomligt af- stänga ångan till cylindrarne, dernäst att med kraft använda såväl tenderbromsen, som, genom tydliga i tid gifna signaler till tågets konduktör, alla å det- samma tillgängliga bromsar, samt att öppna pyskranarne, hvarigenom luft af pistonerna insuges och utpressas från cylindrarne. Till förökande af tenderbromsens effekt bidrager, särdeles under snöväder eller vid eljest fuktiga skenor, att använda sand. Som sandlådorna emedlertid, for dermed åsyftadt ändamål, nemligen återställandet af adhesionen emellan lokomotivhjulen och skenorna för lastens framdragande, böra hafva sin VjOOQIC