Den här sidan har korrekturlästs
§ §
378
| Pohjola och förestår till en början åtskilliga mindre säkra tillflyktsorter, men råder honom slutligen at begiva sig över många hav till en ö, där hans fader fordom under krigstider levat i trygghet: 164—294 | sid. 47—57 |
| Tjugunionde sången. Lemminkäinen färdas över havet och uppnår lyckligt ön: 1—78. — Han lever överdådigt bland dess döttrar och övriga kvinnor, tills omsider männen på ön förgrymmas och besluta hans död: 70—290. — Lemminkäinen tager skyndsamt till flykten och lämnar ön, till mycken sorg både för dess kvinnor och för honom själv: 291—402. — På havet uppstår en väldig storm, som sönderslår Lemminkäinens farkost; han själv uppnår simmande en strand, erhåller ett nytt fartyg och anländer till hemmet: 403—452. — Han ser sin forna stuga bränd och hela nejden ödelagd; han utbrister i klagan över det öde han anser hava drabbat hans moder: 453—514. — Han finner henne dock ännu vid liv i en undangömd koja i skogen; hon förtäljer huruledes Pohjolas krigarskara efter hans bortfärd anlänt och bränt gården; Lemminkäinen lovar att uppbygga nya prydligare stugor ävensom att utkräva hämnd i Pohjola, samt skildrar det angenäma liv han fört uppå ön: 515—602 | sid. 58—78 |
| Trettionde sången. Lemminkäinen begiver sig, åtföljd av sin forne vapenbroder Tiera, ut i härnad till Pohjola: 1—122. — Pohjolas värdinna sänder honom till möte en bister köld, som bringar hans farkost att frysa in på havet, varvid även de bägge hjältarna äro nära att omkomma: 123—180. — Genom kraftiga besvärjelser förmår slutligen Lemminkäinen kölden att giva vika: 181—316. — Jämte sin stridskamrat går Lemminkäinen över isen i land, irrar länge omkring i ödemarken |
