varor togo sin början redan före Berlindekretets utfärdande, i Leipzig, Frankfurt am Main, det för handeln uppför Ems viktiga Meppen, Holland, Schweiz o. s. v. I hansestäderna låg emellertid tyngdpunkten, och särskildt den militära spärrkedjan var under denna första tid, slutet af 1806, i hufvudsak begränsad till Nordsjökusten från Emden (i det just då till Holland afträdda Ostfriesland) till Hamburg, med en utlöpare utefter det Danmark tillhöriga Holsteins gräns till Lübecks uthamn Travemünde vid Östersjön.
Bästa föreställningen om den apparat som sattes i gång får man genom de bref, Napoleon den 2 och 3 december aflät till marskalk Mortier i Hamburg, polis- och marinministrarna samt till sin bror konung Louis af Holland samt den samtidigt (2 dec.) utfärdade förordningen om spärren i nordost. I det första af brefven fick Mortier order att besätta Vegesack vid Weser (norr om Bremen) för att fullborda blockaden af denna flod; konung Louis skulle ha batterier på västra flodstranden för att korsa elden från motsvarande batterier vid Bremerlehe på östra stranden. I Elbemynningen skulle på en ö i floden midt emot Stade upprättas en redutt och ett batteri, så att intet fartyg kunde passera utan att prejas och inga engelska varor komma in öfver Altona, Hamburg eller något annat ställe, och i alla tre hansestäderna skulle finnas franska poster för att hejda engelska bref. En brigadgeneral behöfde placeras i Stade och en i uthamnen Kuxhaven, hvarjämte två kedjor, en från Hamburg till Travemünde utefter Holsteins gräns och en utefter vänstra Elbestranden till midt emot Hamburg skulle ställas under befäl af ännu en brigadgeneral. Af trupper skulle största delen af general Dumonceaus division, två italienska regementen och en tredjedel af det holländska kavalleriet begagnas härtill; samtidigt fick marinministern order att skicka en fregattkapten med två fänrikar och 40 matroser för att i Stade utrusta några slupar. Tullmyndigheterna fingo order att sända 500 (enligt förordningen 300) tulltjänstemän under en tulldirektör och två tullinspektörer; det var »grönrockarna», som också kommo före årets slut och snart ådrogo sig befolkningens bittra hat. Till sist skulle marskalk Moncey därjämte tillhandahålla 100 gendarmer till fördelning utefter spärren. Redan samma dag (2 dec.) skref Napoleon ett andra bref till Mortier med förnyad uppmaning att upprätta ett bra batteri vid Stade, att framför allt hindra all förbindelse mellan Hamburg och Altona, att på Elbe konfiskera alla fartyg med pottaska och kol äfvensom alla andra från England kommande varor samt att kvarhålla alla från Eng-
