stor flottilj på hvilken Napoleon gjort jakt hela hösten, hvarom mera strax — med en last värd 2,800,000 francs samt uppgafs ha skaffat sig den vackra summan af 800,000 francs enbart på denna affär och 1,500—1,600,000 francs inalles; samtidigt fortgingo Bourriennes och konsuln Lachevardières underslef i Hamburg. Med anledning häraf tillskref Napoleon sin utrikesminister Champagny ett högst karakteristiskt nyårsbref af innehåll, att Clérembault skulle betala in i utrikesministeriets kassa allt hvad han fått. Napoleon förklarar sin afsikt vara att tvinga Bourrienne till inbetalning af 2 mill. på samma sätt, medan Lachevardière skulle betala 500,000 francs till franska statens amorteringskassa. Meningen var, att de två förra beloppen skulle användas till ett utrikesministerhotell, och — slutar brefvet — »Ni skall få se, att jag får medel till ett riktigt vackert palats, som ingenting kommer att kosta mig». Detta var ej ett löst hugskott, utan det visade sig tvärtom, att Clérembault redan föregripit saken genom att af sig själf inbetala 500,000 francs till kejsarens stora privatkassa (Caisse de l’extraordinaire) jämte redan tidigare inbetalda 200,000 francs i utrikesministeriets kassa. På detta sätt förvanskades kontinentalsystemet till ett gigantiskt utpressningssystem, ty naturligtvis var detta intet medel att afspärra fastlandet från varutillförsel.[1]
Licenssystemet Trianonpolitiken kompletteras genom den andra stora nyhet som det märkliga året 1810 medförde på kontinentalsystemets område, nämligen licenserna. Dessa utgjorde visserligen ej i och för sig något nytt ens från Napoleons sida och som vi veta ännu mindre från Englands, men på fastlandet hade de förut spelat en underordnad roll, såsom framgår af att (enligt Thiers) totala värdet af den handel som före Trianontariffen bedrifvits med licens hade uppgått endast till 20 mill. francs. Först nu blefvo de en normal, integrerande del af kontinentalsystemet i nära anslutning till den nya politikens allmänna riktning och bidrogo därigenom lika mycket som de nya tullbestämmelserna att föra bort från det ursprungliga och ännu officiellt vidhållna målet. Skillnaden från Trianonpolitiken är egentligen endast, att Napoleon här ansåg sig troget kopiera sin motståndare.
England I England hade nämligen licenssystemet tagit en enorm omfattning, kulminerande 1810 med öfver 18,000 licenser på ett år och enligt nästan
- ↑ Till Champagny 1 jan. och till polisministern Savary 7 jan. 1811: Lettres inéd. (ed. Lecestre) n:r 733, 748; jfr till Davout 1 jan.: Corresp. de Nap. n:r 17257, och König 237. (Kursiv. af E. H.)
