Sida:Kontinentalsystemet.djvu/160

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


150
KAP. III. KONTINENTALSYSTEMETS INRE HISTORIA OCH TILLÄMPNING

herrar B. och P. här i staden, till hvilka vi bedja att få hänvisa för vidare upplysningar.

Vi förblifva etc. . . .’

Därpå följer en lång lista på omkring tjugu platser, till och från hvilka de kunna förfalska papper (emedan de ha alla tullpass färdiga hos sig, anskaffade med hjälp af diverse myndigheter) i samma stund de erhålla meddelande att någon köpman behöfver deras förfalskningssystem till sin hjälp.»

Licenser
Frankrike
Hvad som häraf gjorde intryck på Napoleon måste framför allt ha varit den senast berörda sidan af licenssystemet, ty den satte ju engelsmännen i stånd att med framgång kringgå hans spärrningsdekret. Men hela sättet att säga ett samt mena och göra ett annat stämde utmärkt med hans allmänna läggning och skapade en i det dåvarande läget särskildt välkommen möjlighet att ändra regimen i sak utan att formellt upphäfva »kejsardömets grundlag», innan engelsmännen gifvit efter. Det var därför blott naturligt, att licenssystemet på engelskt håll skulle mana till efterföljd på motsidan. Och så utvecklade sig kontinentalsystemet under sina sista år till ett ömsesidigt enormt spegelfäkteri, där ingendera parten ärligt tillämpade sina egna föreskrifter utan båda genombröto dem med en godtycklighet, som delvis ytterligare ökade pinan för de redan förut mer än tillräckligt plågade folken.

Denna yttre likhet mellan Englands och Napoleons taktik dolde emellertid en fundamental inre olikhet; i ovanligt hög grad gäller i detta fall, att när två göra ett och detsamma är det ej ett och detsamma. Licenserna skapade eller kunde åtminstone skapa en fullt konsekvent tillämpning af den politik England ville följa: befordran af handeln med fastlandet; för Napoleon betydde däremot hvarje licens, hans egen lika väl som hans motståndares, en bresch i fastlandets själfblockad och i Englands isolering, en spik i kontinentalsystemets likkista. För Napoleon voro licenserna en integrerande del i den nya ordning, hvars andra hälft var Trianonregimen; och liksom denna tjänade äfven licenserna från hans sida i hög grad den öfverhandtagande fiskalismen, hvilket ju icke i nämnvärd grad var fallet i England. På detta sätt får licensväsendet i England sin egentliga betydelse för kontinentalsystemet genom att locka Napoleon till en efterhärmning, som ytterligare aflägsnade honom från hans stora mål.

Detta kommer ibland mycket öppenhjärtigt till uttryck i Napoleons